Dofterna spred sig av den torkade oreganon när fatet ställdes på bordet. Och trots att jag hade en hel vitlök nedpressad i aiolin så var den fortfarande inte stark nog. Visst, det sved lite på tungan när man hade ätit lite av den och dricker Coca Cola, men mer än så är det inte. Är det så att man fått tag på lite smaklös vitlök eller är det som så att man har börjat bli immun mot det? Tragiskt i så fall.
Vitlök är ju faktiskt något som jag använder till så otroligt mycket av min matlagning. Försöker sitta och komma på vilka maträtter utan vitlök jag lagat det senaste. Tror faktiskt inte att det är speciellt många alls.
Och räknar man med de rätter som jag har någon form lök i så blir det nog faktiskt som så att det är typ en måltid i månaden som det är lökfritt. Fast den stora favoriten är faktiskt rödlöken. Den söta löksmaken har en viss plats i mitt hjärta, eller ja kanske mage i just detta fallet. Det har alltid varit så för min del. Vägen till mitt hjärta går via magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar