torsdag 10 juni 2010

Varför dunklas agendan i mätningar från SCB??

Vilka budksap, jag säger då det. Ena veckan leder det blåa blocket. Andra veckan, som denna, haglar rapporterna hur det rödgröna kollektivet kommer vinna valet. Stora uppslag hos GP, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Jag förstår inte hur det kan komma sig att alla vinner hela tiden. Eller någon som uppmärksammat att valet faktiskt inte är gjort ännu, eller att just Göteborg har jämna block. En annan reporter varnar för frågetecken runt rapportens siffror medan andra ser det som att valresultatet speglas i JUST DENNA undersökning. Alliansen har fått en kalldusch samt att kvinnor och män röstar olika.

Men varför diskuteras inte några direkta sakfrågor egentligen? Det känns som om det politiska budskapen drunknar i denna uppsjö av mätningar med statistik. Den ena efter den andra förstå-sig-påare förklarar en massa siffror som fakta och andra dumheter. Varför inte ta upp striden om våran individuella rättighet, yttrandefriheten eller om integritet? Det får sig bara en liten rubrik på deras hemsidor och jag är rädd att i pappersversionen är det inte mycket bättre. Kanske en liten notis i ena sidan som lätt försvinner för reklam. DN och förvånande nog Aftonbladet berättar om ytterliggare en politisk fadäs. Att USAs jakt på terrorrister världen över gör att Europa (med Svenska politikers goda medhjälpande då vi faktiskt är ordförandenation för EU) ska samla dina och mina bankuppgifter i fem år så att USA kan leta o rota för att se om man där kan finna samband med Al-Quida. Det underlättar ju naturligtvis om det sker bakom stängda dörrar, då motståndare till dessa dumheter samt rapporterande journalister inte riktigt kan få sina frågor besvarade. Om man läser mer om detta så ser man att både SWIFT-lagen i USA och SWIFT-avtalet för Europa bara är kuriosa, för USA har redan hållit på att kartlägga en hel del. Företaget som handhåller informationen satte tack och lov stopp för just USAs spionerande i Europa, och det är alltså därför det nu är viktigt att ha ett avtal som gör att vår storebror i väst kan undersöka oss alla. Hur kommer det sig att svenska politiker kan sanktionera att dina och mina uppgifter hamnar i servrar borta i USA? Och hur i helvete kan den Folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmstöm säga att hon kan vara ”mycket nöjd över förhandlingarna”?
Varför skall USA se vad jag handlat på ICA för? Ja, det är kanske lite långsökt, men dessvärre inte den Science Fiction man vill tro.

Men man kanske inte blir sådär hysteriskt förvånad heller när man följer trenden inom politiken med FRA, Beatrice Ask´s utspel om den nya grundlagsändringen eller nu då om SWIFT, eller TFTP-avtalet som är det mer korrekta namnet. Den personliga integriteten väger lätt, mycket lätt.
Men var hörs skrien och ropen om detta? Naturligtvis inte från det rödgröna kollektivet. Lika naturligt är det att det är förvånansvärt tyst ifrån det borgerliga blocket. FRA är ju en omarbetad version av ett socialdemokratiskt alster som allas vår Thomas Bodström arbetat fram. Något som dessa rosenröda lögnhalsar gärna väljer att dementera, förneka eller bara ”glömma” nämna i debatter just runt det.

onsdag 9 juni 2010

Vart är vårt Sverige på väg?


Har suttit och läst en del på GP idag. Dom har haft en del att komma med, men det som verkligen fick igång mitt tänk i en viss bana var en artikel på DN som handlar om att enskilda våldtäkter kostar samhället miljoner. Vad nu, tänkte jag. Vet inte alla det redan? Eller är det så att våra inkompetenta folkvalda väljer att blunda för detta så stora problem och bekymmer bara för att dom har skott åt sig så dom har hemmalarm direktkopplat till polisen med tankegången ”nä, men har inte alla det?”. Lika illa som Marie Antoinette i Frankrike för så många år sedan när folket svalt ”men ge dem kakor då”. Hon kunde inte förstå att dom faktiskt svalt, lika lite som våra folkvalda verkar kunna förstå att vi har ett problem. Problemet är ju i grund och botten inte en straffskalefråga. Jag tror verkligen inte det är så. Det handlar om att värdera ett liv ordentligt. Allt det där andra kommer med på köpet. Jag är helt övertygad! Riktiga män misshandlar på intet sätt sin älskade, det får stå för dom ryggradslösa låtsasmännen.
Men tillbaka till artikeln igen (dessa små utsvävningar). Är det inte förkastligt att det måste göras den typen av undersökningar? Det kan väl vem som helst räkna ut att det kostar pengar med allt som sker runtomkring ett brott? Och framförallt ett sådant avskyvärt brott! Usch och fy! En tanke är ju att följa Polens exempel och kastrera svinen. Men jag misstänker att det inte är genomförbart här, där det daltas mer med gärningsmännen än de som faktiskt behöver hjälp. Bara för det där svinet Leif Silbersky gång på gång gå ut i media och förklara sin högst skyldiga klient oskyldig. Ett sådant svin. Han är en högborg för det som verkligen är fel med detta landet, dels att värdet på en annan människas liv är hysteriskt lågt och att det daltas med dessa förbrytare hela tiden.

Sedan spinner det bara vidare. Som en spiral har det varit i media idag när man läser vidare på GP. Visserligen någon dag sent för min del, men tycker det platsar in i min ångestsång över Sverige. En ledare fäller några tårar över det så kallade skyddet för vittnen medans en annan ledare grinar riktigt illa över förlaget till så kallade volontärpoliser.
Men den första av de två ledarna har faktiskt en poäng. Det är riktigt illa ställt med säkerhet emot vittnen. Och inte blir det bättre när den moderata superidioten Beatrice Ask stjälper medborgares möjligheter gång på gång. Det var ju ute som förslag att låta vittnen bära skägg så man inte kan känna igen dem på bild då det framkommit grupper på facebook som lägger ut vittnens uppgifter med bild. Det säger hon definitivt NEJ till, men att komma med ett förslag där man kan sätta in militär mot svenska medborgare verkar ju vara en djävligt bra idé. Att skydda sig själva genom att klubba igenom en ny kreditupplysningslag "för den enskilda individens integritet” är ju ett annat sätt som hon medverkat till att skydda sig och de sina. FRA-lagen klubbades igenom med uppenbar klarhet att det just integritetskränkande. Är politik bara mygel? Det är skrämmande att folk idag kan vara stolta moderater när sådana här inskränkningar förekommer från en sådan. Är detta verkligen en individ med vettiga, politiska värderingar som sitter på en sådan tung post? Skrämmande är ordet, minst sagt!

Och ja, jag vet att FRA-skiten som regeringen klubbade igenom är från grunden ett socialdemokratiskt fiasko under ledning av Thomas Bodström.

Häftigt

Satt och dumsurfade på diverse nyhetsajter, och hann först läsa lite på GP om hur ett Göteborgsföretag kammat hem en 250miljonersaffär inom satellitbranchen. Lite häftigt faktiskt. Det kommer säkert oss Göteborgare till godo, då det säkerligen kommer bli några anställningsmöjligheter till några. Mumsfillibaba!!
Sedan så blev det en snabbvända in på DN, och läste om hur ytterliggare en meteorid slagit ned på Jupiter. Det är ju hysteriskt fantastiskt att vi, från denna plats i universum vi faktiskt är, kan se sådant som sker så långt ut i solsystemet. Jag finner faktiskt inte några ord för det, det är så häpnadsväckande i mina tankegångar. Men inte för att låta som en dålig domedagsprofet, men nedslaget på Jupiter får mig också att fundera över vår egna sårbarhet i sammanhanget. Undrar om det kommer hända oss igen, det där?

Mobbare


Djävla fiskar... Dom mobbade mina krokade maskar i stort sett hela tiden. Av alla dom gånger som flötet åkte ned under vattenytan var det bara en liten rackare jag fick upp. En endaste...
Ena gången var halva masken borta, eller så hade dom spottat ut den igen. Vilka varelser. Det är lite som om jag göder dem snarare än metar. Dom är smarta dom där små.
Och min kära gumma var tappert med. Vi hade tagit med oss en termos kaffe, vilket var hysteriskt gott att dricka.
Regnet kom ju mer eller mindre precis efter vi hade satt oss i bilen. Det där stilla regnet som är så underbart. Hela skogen doftar just skog, det är en härlig upplevelse att meta i, kan jag lova.
Men det märks ju att man saknar vissa nödvändiga tingestar. Får se om man får den där skatteåterbäringen snart med... Då kanske det blir lite annorlunda!

En tidig morgon

Klockorna började ringa redan kvart i sju idag. Det kommer bli en liten tur till Delsjön igen med gumman. Metmorgon! Ska bli förbannat skönt att komma iväg ett par timmar och bara vara ute i naturen lite. Synd bara att det inte regnade sådär fint och lugnt som det gjorde för ett par dagar sedan. Det är ju då det är som mest fridfullt.


Bilden är tagen för en vecka sedan i strålande solsken, nu är det ju lite mer mulet, men hade ingen tagit någon sådan bild. Men men, vackert är det oavsett!

tisdag 8 juni 2010

Demokrati och mat, det är en salig blandning det...

Gud vad skönt att det inte är så långt kvar till valet. Varje dag i media handlar ju om utspel, idiotiska politiker till höger och vänster eller bara ren desinformation. Snart är vi kvitt allt det där politiskt hysteriska! Fan vad skönt det kommer och vara då. Mer tid till så kallat vettigt bloggande.
Dagens axplock handlar om medias vridning av ett torgmöte som SverigeDemokraterna anordnade nere i Landskrona. Stora rubriker om hur dom ”hänger ut” en sexårig flicka på deras hemsida som oliktänkande. Ja, säga vad man vill om SverigeDemokraterna, men ett torgmöte är ett torgmöte, och en motdemonstration utan tillstånd är ju inte direkt laglig. Eller ja, olaglig och olaglig. Det saknas ju tillstånd och faller då in i Brottsbalkens sextonde kapitel ”Om brott mot allmän ordning” fjärde paragrafen. Att det inte rapporteras om visar ju bara mina poänger mot media, ingenting annat. SvD, GP, DN och Aftonbladet rapporterar med märklig vinkel. Varför inte granska ”motdemonstranterna” i detta läge? I ett modernt Sverige skall inte torgmöten behöva avbrytas bara för att ett antal individer går dit för att förstöra och förhindra. Torgmöten är ju så viktiga ur demokratisk synpunkt att lagen är utformad lite efter det. Lagen om yttrandefrihet råder, och den säger ju att man inte får störa mötesordningen oavsett vad man själv anser. Demokrati i sitt mest grundläggande budskap, egentligen. Det är ju det som demokratin går ut på. Alla dessa människor i vårt vackra land får tycka precis som dom vill, och formulerar man sin åsikt väl får man säga nästan vad som helst, bara man använder vanligt folkvett. Demokrati handlar ju lika lite om hat som Sveriges nationaldag!

Jag har fått några få mail om det där med mitt val av ord, formuleringar samt ståndpunkter. Och jag vill nu passa på att svara alla er på ett så korrekt sätt som möjligt. Jag skriver inte i favör till något parti. Bara i vissa sakfrågor där jag själv tycker si eller så, höger eller vänster, upp eller ned. När det gäller uppenbar desinformation blir jag hutlöst förbannad. Jag blir också förbannad över rena lögner och osanningar för att inte tala om orättvisor och påhopp på demokrati och yttrandefrihet. Jag har ju naturligtvis mina politiska värderingar, men att säga att ni tror ni vet är inget annat än ett skämt och brist på intelligens. Att vissa av mina kära läsare kallar mig för ärkemoderat, vänsternisse eller extremhögeranhängare ser jag bara som en mycket klen begåvning, men tack ändå för att ni lägger ned lite av er tid för att skriva felstavade brev till mig. Tack så mycket!


Men i alla fall, bort från politik och allt vad det innebär till något som för min del väcker en del frågor. Naturligtvis pratar jag om mat! Livsmedelsverket har testat kyckling som sålts av LIDL för salmonella. Inte så underligt i mina öron alls, eller ja, i detta fallet ögon då jag precis avslutat läsningen av respektive parts pressrelease. Kycklingen är importerad ifrån Tyskland och så fullproppad med diverse konserveringsmedel och gud vet vad så den håller till 2011-03-15. Vad tänker folk på när dom köper sådana produkter? Har vi inte bra kycklingar uppfödda här i Sverige? Eller är det så att det är ett par kronor billigare? Detta är ju inte unikt på något sätt. Irländsk blandfärs dras ju tillbaka i ton varje år på grund utav salmonella. Danska fläskfiléer har ju också ett lite dystert register. Är det verkligen så att man kan äventyra sin livsnäring men inte sin plånbok? Och efter vad jag själv tittat på, så kan jag väl inte säga att det skiljer sådär jättemycket pengar som man skulle kunna tro om man sväljer all reklam på motsvarande produkter någon annanstans än där jag köper. Jag är väl mer eller mindre en stolt Ica-Maxikund!
Men något som jag verkligen reagerar på är vad mycket som har förändrats i butikernas utbud sedan jag bara var 20 år. Det vill säga 12 år sedan (SHIT vad gammal jag har blivit!!).
Då kunde man glad i hågen åka och handla hel fläskkarré, hel fläskkotlettrad, ordentliga köttstycken överhuvudtaget var givet att det fanns i var och varannan stormarknad. Idag så har köttindustrin förstört och saboterat i stort sett allt av det där. Fläskkotletter utan ben och utan fettranden på toppen, fabriksfärdigmarinerade köttbitar och så vidare. En styggelse för alla oss som faktiskt har ordentligt fungerande smaklökar kvar. En riktigt god köttbit behöver inte marineras. Det räcker bara med lite peppar. Jag är en stor motståndare till salt, då jag finner det osmakligt i vissa sammanhang. Och folk som inte kan steka ordentligt blir det ju mer eller mindre en torr skosula på tallriken. Nä, hellre mortlar jag chilliflingor och blandar det med peppar. Om man inte gör en marinad då. Men det blir ju sällan marinad på ett kvalitetskött, snarare den där skiten som man köper från stormarknaden!

måndag 7 juni 2010

Friluftsliv och matlagning

Då var det gjort, då. Premiären för första abborren ur svenska vatten! Ja, alltså den första MATFISKEN i abborreformat i svenska vatten. Dom där små som, om man grillar dem, bara blir fenan kvar av. Så det är med stor nyfikenhet som jag ser fram emot en grillafton. Jag och min kära lilla (ja, hon är ju tvärkort) gumma drog iväg till Delsjön idag. Det regnade mycket lite och det var faktiskt riktigt skönt att stå under träden och stirra blint på när flötet åkte ned under vattenytan. Jag undrar om det inte är så att istället för att försöka fånga dem så göder jag dem. För den vackra abborren jag fick idag har det krasst gått åt 75 maskar. Alltså 75 maskar per en matfisk. Matematiken är intressant. Men å andra sidan är jag väl egentligen inte direkt ute efter att få upp fisk hela tiden. Både jag och kärleken min släpper ju tillbaka det vi fångar. Det är mer för att komma ut och göra något lite mer än att bara sitta hemma, äta god mat och titta på tv. Vi är båda aktiva och föredrar ett liv med många naturupplevelser.
Och tänker man lite på det, så är det faktiskt ett billigt nöje. Årskortet är ju det dyra, det ligger på 300 kronor. Men vilka vatten man får tillgång till, och vad lite 300 kronor för Gula Kortet faktiskt är i sammanhanget.



Nu är den lilla, vackra abborren väl paketerad och inlagd i frysen i väntan på någon stackars artfrände. Skall bli mycket intressant att tillaga detta enligt gummans alla regler. Hon kan ju det där med just nyfångade fiskar och tillagning av densamma betydligt bättre än vad jag kan. Så det är för en gångs skull bara att ta ett steg tillbaka och låta henne lära mig.
Sedan så vet jag att hon inte uppskattar gädda så mycket. Eller rättare sagt inte alls. Som jag berättat tidigare så fick jag Per Morbergs kokbok i födelsedagspresent av min syster detta året, och däri finns det två recept på gädda som jag känner att jag bara MÅSTE prova.
Denne brillianta kock tycker jag mycket om. Hans program Vad Blir Det För Mat är något jag försöker titta på så ofta jag bara kan. Men det glöms ibland bort när man sitter vid datorn. Så mycket annat att göra nu när man inte sitter framför den utan är ute och hittar på en massa saker istället.
Men tillbaka till Per i alla fall. Jag har ju berättat att jag fått mitt matintresse från mor och far, men Per Morberg är faktiskt anledningen till att jag gjorde Oxfilé Wellington förra året, och hade bjudning för familjen. Det var faktiskt på Alla Hjärtans Dag som jag serverade den, och strax därefter (fem dagar) så träffade jag min kärlek för första gången. Och det dröjde fram tills igår för mig att faktiskt göra om den maträtten igen. Naturligtvis med råvaror från Sverige i absolut största utsträckning. Det var väl bara den där kravmärkta, frysta förpackningen kantareller från Polen som fått sig en halv resa genom ett regnigt Europa. Så till hösten blir det att köpa kantareller på kungstorget vid Saluhallen, förvälla dem och frysa in dem så man kan göra massa roliga saker.
Men men, tillbaka till Oxfilé Wellingtonmiddagen. Jag är ju nog lite väl inne i det där med matlagning. Så det blev ju en av mina favoriter som avslutning på måltiden. Glassfyllda citroner med ordentlig garnering. Det skall ju inte bara vara smaskens för magen, ögat måste ju få sitt.


Sedan så kom den. Uppenbarelsen! Min lilla kärring har beställt en glassmaskin till mig, som tyvärr inte har kommit fram ännu. Men där har jag faktiskt bestämt premiären med. Det kommer göras ordentlig gräddglass med romrussin i. Något som jag ser fram emot. Gumman vill ha en med ananas och mango. Så det blir ju lite kul att testa på att göra det med. Det är ju många saker som är inplanerade att införskaffas kommande månad. Även en pastamaskin är på tapeten. Så då kommer det även kunnas göra högkvalitativ pasta här i hemmet.
Men då kåmmer ju två frågor upp mer eller mindre direkt. Hur lång tid skall russinen ligga i romen, och skall jag försöka hoppa på den där kockutblidningen?