Häftigt

Satt och dumsurfade på diverse nyhetsajter, och hann först läsa lite på GP om hur ett Göteborgsföretag kammat hem en 250miljonersaffär inom satellitbranchen. Lite häftigt faktiskt. Det kommer säkert oss Göteborgare till godo, då det säkerligen kommer bli några anställningsmöjligheter till några. Mumsfillibaba!!
Sedan så blev det en snabbvända in på DN, och läste om hur ytterliggare en meteorid slagit ned på Jupiter. Det är ju hysteriskt fantastiskt att vi, från denna plats i universum vi faktiskt är, kan se sådant som sker så långt ut i solsystemet. Jag finner faktiskt inte några ord för det, det är så häpnadsväckande i mina tankegångar. Men inte för att låta som en dålig domedagsprofet, men nedslaget på Jupiter får mig också att fundera över vår egna sårbarhet i sammanhanget. Undrar om det kommer hända oss igen, det där?

Mobbare

Djävla fiskar... Dom mobbade mina krokade maskar i stort sett hela tiden. Av alla dom gånger som flötet åkte ned under vattenytan var det bara en liten rackare jag fick upp. En endaste...

Ena gången var halva masken borta, eller så hade dom spottat ut den igen. Vilka varelser. Det är lite som om jag göder dem snarare än metar. Dom är smarta dom där små.

Och min kära gumma var tappert med. Vi hade tagit med oss en termos kaffe, vilket var hysteriskt gott att dricka.

Regnet kom ju mer eller mindre precis efter vi hade satt oss i bilen. Det där stilla regnet som är så underbart. Hela skogen doftar just skog, det är en härlig upplevelse att meta i, kan jag lova.

Men det märks ju att man saknar vissa nödvändiga tingestar. Får se om man får den där skatteåterbäringen snart med... Då kanske det blir lite annorlunda!

En tidig morgon

Klockorna började ringa redan kvart i sju idag. Det kommer bli en liten tur till Delsjön igen med gumman. Metmorgon! Ska bli förbannat skönt att komma iväg ett par timmar och bara vara ute i naturen lite. Synd bara att det inte regnade sådär fint och lugnt som det gjorde för ett par dagar sedan. Det är ju då det är som mest fridfullt.


Bilden är tagen för en vecka sedan i strålande solsken, nu är det ju lite mer mulet, men hade ingen tagit någon sådan bild. Men men, vackert är det oavsett!

Demokrati och mat, det är en salig blandning det...

Gud vad skönt att det inte är så långt kvar till valet. Varje dag i media handlar ju om utspel, idiotiska politiker till höger och vänster eller bara ren desinformation. Snart är vi kvitt allt det där politiskt hysteriska! Fan vad skönt det kommer och vara då. Mer tid till så kallat vettigt bloggande.

Dagens axplock handlar om medias vridning av ett torgmöte som SverigeDemokraterna anordnade nere i Landskrona. Stora rubriker om hur dom ”hänger ut” en sexårig flicka på deras hemsida som oliktänkande. Ja, säga vad man vill om SverigeDemokraterna, men ett torgmöte är ett torgmöte, och en motdemonstration utan tillstånd är ju inte direkt laglig. Eller ja, olaglig och olaglig. Det saknas ju tillstånd och faller då in i Brottsbalkens sextonde kapitel ”Om brott mot allmän ordning” fjärde paragrafen. Att det inte rapporteras om visar ju bara mina poänger mot media, ingenting annat. SvD, GP, DN och Aftonbladet rapporterar med märklig vinkel. Varför inte granska ”motdemonstranterna” i detta läge? I ett modernt Sverige skall inte torgmöten behöva avbrytas bara för att ett antal individer går dit för att förstöra och förhindra. Torgmöten är ju så viktiga ur demokratisk synpunkt att lagen är utformad lite efter det. Lagen om yttrandefrihet råder, och den säger ju att man inte får störa mötesordningen oavsett vad man själv anser. Demokrati i sitt mest grundläggande budskap, egentligen. Det är ju det som demokratin går ut på. Alla dessa människor i vårt vackra land får tycka precis som dom vill, och formulerar man sin åsikt väl får man säga nästan vad som helst, bara man använder vanligt folkvett. Demokrati handlar ju lika lite om hat som Sveriges nationaldag!

Jag har fått några få mail om det där med mitt val av ord, formuleringar samt ståndpunkter. Och jag vill nu passa på att svara alla er på ett så korrekt sätt som möjligt. Jag skriver inte i favör till något parti. Bara i vissa sakfrågor där jag själv tycker si eller så, höger eller vänster, upp eller ned. När det gäller uppenbar desinformation blir jag hutlöst förbannad. Jag blir också förbannad över rena lögner och osanningar för att inte tala om orättvisor och påhopp på demokrati och yttrandefrihet. Jag har ju naturligtvis mina politiska värderingar, men att säga att ni tror ni vet är inget annat än ett skämt och brist på intelligens. Att vissa av mina kära läsare kallar mig för ärkemoderat, vänsternisse eller extremhögeranhängare ser jag bara som en mycket klen begåvning, men tack ändå för att ni lägger ned lite av er tid för att skriva felstavade brev till mig. Tack så mycket!

Men i alla fall, bort från politik och allt vad det innebär till något som för min del väcker en del frågor. Naturligtvis pratar jag om mat! Livsmedelsverket har testat kyckling som sålts av LIDL för salmonella. Inte så underligt i mina öron alls, eller ja, i detta fallet ögon då jag precis avslutat läsningen av respektive parts pressrelease. Kycklingen är importerad ifrån Tyskland och så fullproppad med diverse konserveringsmedel och gud vet vad så den håller till 2011-03-15. Vad tänker folk på när dom köper sådana produkter? Har vi inte bra kycklingar uppfödda här i Sverige? Eller är det så att det är ett par kronor billigare? Detta är ju inte unikt på något sätt. Irländsk blandfärs dras ju tillbaka i ton varje år på grund utav salmonella. Danska fläskfiléer har ju också ett lite dystert register. Är det verkligen så att man kan äventyra sin livsnäring men inte sin plånbok? Och efter vad jag själv tittat på, så kan jag väl inte säga att det skiljer sådär jättemycket pengar som man skulle kunna tro om man sväljer all reklam på motsvarande produkter någon annanstans än där jag köper. Jag är väl mer eller mindre en stolt Ica-Maxikund!

Men något som jag verkligen reagerar på är vad mycket som har förändrats i butikernas utbud sedan jag bara var 20 år. Det vill säga 12 år sedan (SHIT vad gammal jag har blivit!!).

Då kunde man glad i hågen åka och handla hel fläskkarré, hel fläskkotlettrad, ordentliga köttstycken överhuvudtaget var givet att det fanns i var och varannan stormarknad. Idag så har köttindustrin förstört och saboterat i stort sett allt av det där. Fläskkotletter utan ben och utan fettranden på toppen, fabriksfärdigmarinerade köttbitar och så vidare. En styggelse för alla oss som faktiskt har ordentligt fungerande smaklökar kvar. En riktigt god köttbit behöver inte marineras. Det räcker bara med lite peppar. Jag är en stor motståndare till salt, då jag finner det osmakligt i vissa sammanhang. Och folk som inte kan steka ordentligt blir det ju mer eller mindre en torr skosula på tallriken. Nä, hellre mortlar jag chilliflingor och blandar det med peppar. Om man inte gör en marinad då. Men det blir ju sällan marinad på ett kvalitetskött, snarare den där skiten som man köper från stormarknaden!

Friluftsliv och matlagning

Då var det gjort, då. Premiären för första abborren ur svenska vatten! Ja, alltså den första MATFISKEN i abborreformat i svenska vatten. Dom där små som, om man grillar dem, bara blir fenan kvar av. Så det är med stor nyfikenhet som jag ser fram emot en grillafton. Jag och min kära lilla (ja, hon är ju tvärkort) gumma drog iväg till Delsjön idag. Det regnade mycket lite och det var faktiskt riktigt skönt att stå under träden och stirra blint på när flötet åkte ned under vattenytan. Jag undrar om det inte är så att istället för att försöka fånga dem så göder jag dem. För den vackra abborren jag fick idag har det krasst gått åt 75 maskar. Alltså 75 maskar per en matfisk. Matematiken är intressant. Men å andra sidan är jag väl egentligen inte direkt ute efter att få upp fisk hela tiden. Både jag och kärleken min släpper ju tillbaka det vi fångar. Det är mer för att komma ut och göra något lite mer än att bara sitta hemma, äta god mat och titta på tv. Vi är båda aktiva och föredrar ett liv med många naturupplevelser.

Och tänker man lite på det, så är det faktiskt ett billigt nöje. Årskortet är ju det dyra, det ligger på 300 kronor. Men vilka vatten man får tillgång till, och vad lite 300 kronor för Gula Kortet faktiskt är i sammanhanget.

Nu är den lilla, vackra abborren väl paketerad och inlagd i frysen i väntan på någon stackars artfrände. Skall bli mycket intressant att tillaga detta enligt gummans alla regler. Hon kan ju det där med just nyfångade fiskar och tillagning av densamma betydligt bättre än vad jag kan. Så det är för en gångs skull bara att ta ett steg tillbaka och låta henne lära mig.

Sedan så vet jag att hon inte uppskattar gädda så mycket. Eller rättare sagt inte alls. Som jag berättat tidigare så fick jag Per Morbergs kokbok i födelsedagspresent av min syster detta året, och däri finns det två recept på gädda som jag känner att jag bara MÅSTE prova.

Denne brillianta kock tycker jag mycket om. Hans program Vad Blir Det För Mat är något jag försöker titta på så ofta jag bara kan. Men det glöms ibland bort när man sitter vid datorn. Så mycket annat att göra nu när man inte sitter framför den utan är ute och hittar på en massa saker istället.

Men tillbaka till Per i alla fall. Jag har ju berättat att jag fått mitt matintresse från mor och far, men Per Morberg är faktiskt anledningen till att jag gjorde Oxfilé Wellington förra året, och hade bjudning för familjen. Det var faktiskt på Alla Hjärtans Dag som jag serverade den, och strax därefter (fem dagar) så träffade jag min kärlek för första gången. Och det dröjde fram tills igår för mig att faktiskt göra om den maträtten igen. Naturligtvis med råvaror från Sverige i absolut största utsträckning. Det var väl bara den där kravmärkta, frysta förpackningen kantareller från Polen som fått sig en halv resa genom ett regnigt Europa. Så till hösten blir det att köpa kantareller på kungstorget vid Saluhallen, förvälla dem och frysa in dem så man kan göra massa roliga saker.

Men men, tillbaka till Oxfilé Wellingtonmiddagen. Jag är ju nog lite väl inne i det där med matlagning. Så det blev ju en av mina favoriter som avslutning på måltiden. Glassfyllda citroner med ordentlig garnering. Det skall ju inte bara vara smaskens för magen, ögat måste ju få sitt.

Sedan så kom den. Uppenbarelsen! Min lilla kärring har beställt en glassmaskin till mig, som tyvärr inte har kommit fram ännu. Men där har jag faktiskt bestämt premiären med. Det kommer göras ordentlig gräddglass med romrussin i. Något som jag ser fram emot. Gumman vill ha en med ananas och mango. Så det blir ju lite kul att testa på att göra det med. Det är ju många saker som är inplanerade att införskaffas kommande månad. Även en pastamaskin är på tapeten. Så då kommer det även kunnas göra högkvalitativ pasta här i hemmet.

Men då kåmmer ju två frågor upp mer eller mindre direkt. Hur lång tid skall russinen ligga i romen, och skall jag försöka hoppa på den där kockutblidningen?

Grattis, Svea Rike!!!!!!!!!!

Du Gamla, Du Fria… Men nu är det ju egentligen inte så fritt. Sveriges nationaldag har gått från att vara just en nationaldag till något annat. Folk verkar skämmas för att denna dagen är just den egna nationens dag. År 1523 kröntes Gustav Vasa till kung just den 6e juni.

Medan man i den mer politiskt korrekta media rapporteras det väldigt halvdant om just detta, vårt egna, firande. Och med egna menar jag just Sverige! GP, SvD, DN, Expressen och Aftonbladet leker lite med att försöka få fram det med olika vinklingar (naturligtvis tar ju både Expressen och Aftonbladet bottenpriset). Medan man i Fria Tider kan göra en betydligt mer skrämmande upptäckt.

Varför skall det vara så förbannat fult att älska sitt land och ha en ordentlig vision om att faktiskt fira detta underbara, avlånga, gröna land?

Varför inte köra på traditionella folkdräkter, folkdans, matjessill, kokt färskpotatis, gräddfil, hackad lök och gräslök, en uppsjö av diverse olika snapsar och låta Evert Taube blandas med den svenska nationalsången och en salig blandning lite äldre schlager när man utbasunerar att man älskar landet Sverige?

Detta gör mig så arg. Nazister/rasister har ju mer eller mindre fått firandet. Dessvärre har dom inte tagit det, men när beslutsfattare inte förstår bättre så har dom ju mer eller mindre gett allt detta till den grupp som verkligen inte förtjänar dagen som sådan.

Vår nationaldag skall ju vara en fest för landet, kärleken till Sverige, inte något som man skall uppleva bör soppas under mattan. Nationaldagen skall enbart handla om kärlek, inte om hat!

Själv så har jag proppat en spellista full med svensk musik. Schlager, visor, diverse varianter av nationalsången. Nu skrålar högtalarna Galenskaparnas ”Husvagn” och nästa låt är just vår vackraste sång; ”Du Gamla, Du Fria” igen. Tror det är andra varianten.

Och mitt i mitt matplanerande så ställer jag mig återigen frågan varför vår nationaldag inte kan få vara just en svensk högtidsdag, egentligen?

Maten som är så viktig

Vad är närproducerat? Det undrade en ledarskribent på GPs hemsida häromdagen. Efter att själv ha kommit med en kvalificerad gissning så läste jag glatt igenom artikeln och mitt flin blev utbytt mot någonting som mest liknar något irriterat grin. Vad fan! Vad i helvete händer? Borde tämligen inte närproducerat vara just det, närproducerat? Är det verkligen rimligt att Scan kan ha rätt? Är närproducerat menat att det är producerat i Sverige? Scan är ju vår största leverantör av köttprodukter, känns det som. Det är väl knappast så att något som är slaktat i Norrland kan säljas som närproducerat i Lund? Det torde väl vara en ren omöjlighet?

Just termen närproducerat ser jag som en självklarhet är ifrån trakterna runtomkring Göteborg. Jag betalar gärna några extra kronor för det, för jag tycker inte riktigt om idén med djur som transporteras runt omkring detta avlånga land för varken slaktning, styckning eller tillredning till de olika produkterna. Jag vill ha närproducerat, hängmörat kött. Inget snack om saken.

Lika ogärna betalar jag en massa pengar för oxfilé från Brasilien, som det underligt nog är billigare per kilo än den Svenska. Det är ju hur absurt som helst. Eller att ett paket bär från Polen är kravmärkt.

Och igår när jag och en god vän var och handlade fisk, var det bara två stycken skyltar som tydligt sade varifrån fisken kom. Jag vill egentligen inte behöva fråga om sådant, jag vill se vad det är fångat så man inte får i sig Östersjögifter, till exempel.

Har även lusläst en helt värdelös sida med. Under namnet Svensk Mat- och Miljöinformation, vill man på något sätt framföra den fundamentala vegankulturen som något finare. Med vilseledande propaganda och siffror helt tagna ur luften försöker man påverka.

Läste på sidan ”att en fjärdedel – eller 18%- av alla växthusgasutsläpp härrör ur animalindustrin”. Denna 18procentiga fjärdedel fick mig att fundera på politik. Naturligtvis är det ett gäng pårökta miljöpartister och revolutionstokiga vänsterpartister som ligger bakom denna militanta veganpropaganda. Men finns det ingen som vill undersöka saker ordentligt och sedan ta en diskussion i ämnet? Utan hets, helst.

Jag är, återigen, en förespråkare för en bättre hantering av våra kreatur. Inget snack om den saken alls. Jag vill se ett ordentligt regelverk för vad som får kallas för närproducerat så att företag som Scan inte kan vilseleda oss konsumenter.

Jag tänker också en del på senaste Uppdrag Granskning, som synade ett fuskande hästslakteri och flatheten hos Livsmedelsverket.

Varför skall vi lita på en myndighet som skall se över våra livsmedel, när denna väljer att ställa sig utanför dess område med diverse bortförklaringar och ren ovilja att åtgärda fel och brister? Är det någonting som verkligen skall kosta skattepengar? Inte i den regimen som den är i nu, i alla fall. Livsmedelsverket är ju ett stort hån mot alla de producenter som är stolta över sin råvara och för alla oss konsumenter som vill ha en ordentlig, och av livsmedelsverket, godkänd produkt. Nä, de byråkratiska råttorna på Livsmedelsverket borde skämmas och avgå, så mer motiverat folk får komma fram och faktiskt sköta den uppgift som åligger denna statliga kontrollverksamhet!