Importerade kräftor slår ju faktiskt en hel del rekord i försäljning varje år. Och jag förstår inte riktigt varför... Är det så att det inte är så viktigt med smak utan mer för att man MÅSTE ha en kräftskiva, oavsett ursprung eller kvalitet?
För min del så känns det som så att just kräfthysterin handlar om att man måste äta kräftor. Om dom är från Asien så spelar ju det inte någon större roll, för det är ju ändå billiga kräftor. Vad är det som har hänt med kollen om VAD det faktiskt är som vi stoppar i oss?
Själv så har jag ofta tänkt på att det där med svenska kräftor är lite av ett måste. Men efter att ha sett insjökräftorna levande och lekande i Delsjön så är jag hysteriskt övertygad om att inköpa enbart svenska kräftor. Mindre transportkostnader och mindre utsläpp från transporterna från Asien. Vi konsumenter måste verkligen ta vårat ansvar och kräva mer närproducerat och närfångat och närodlat. Vi konsumenter har så otroligt mycket makt som vi oftast inte tänker på.
Ja, jag vet. Det är tio kronor billigare med irländsk köttfärs per kilo, dansk fläskfilé är oftast billigare än den svenska den med. Men varje år så återkallas mycket av den importerade dyngan.
Och vad har hänt med kokkonsten? Varför är det så viktigt att allt skall vara färdigkokat och smaksatt? Vi har en massa goda recept som, tro det eller ej, oftast blir så oerhört mycket godare än det vi köper hos den lokala fiskhandlaren.
Bilden är från Recepten.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar