Finns det inget vett kvar?

Det är ju inte sant. Då jag vill lägga politik åt sidan och ägna mig åt det som jag verkligen vill skriva om så händer något jag känner att jag verkligen bara MÅSTE ta ställning för. Eller i detta fallet ta ställning emot.
Läste en artikel om hur en advokatfirma stämmer staten på 100.000:- för att dom förlorat i ett vädigt speciellt mål. Nämnligen rätten till ombud.

Historien om målet går att läsa här men min fundering ligger i hur dom tänker. Hur kan man, som chef för en utåt sett respektabel advokatfirma skita i den utsattas situation?

Är inte det ett strålande exempel på populism? Eller värdelös journalism? Det handlar ju, som GP väljer att skriva, inte om en slöjdom utan om något betydligt enklare? Han uppger sig vara en förföljd kristen i ett muslimskt land, och upptäcker till sin förvåning att hans ombud är muslim. Tro satan att det inte känns så bra för honom (och hade det varit tvärt om så är det samma sak, inte så bra alls)!
Och efter inte mindre än tre försök i tre olika instanser att byta ombud fick han det. Ett helt fel tillvägagångssätt, i mitt tycke. Det borde skett omedelbart!
Men nu tänker denne ombudets chef, Ismo Salmi, överklaga. Och vad vore ett överklagande om det inte finns en summa med, som om bytet av ombud är något diskriminerande. Frågan blir ju om VEM som i detta fallet är ignorerad och kränkt? Kan det vara egyptiern?

Så var det mat igen, då

Nu har det blivit lite väl politiskt här, känner jag. Och det var faktiskt inte det som var meningen med min blogg då jag först skapade den. Det var menat som en hyllning till livet, den goda maten och vinet, lite personliga tankar och så vidare. Visst, politik är ju ett väldigt personligt fenomen. Men inte det jag vill prata om.
Jag är en enkel grabb med, vad jag själv tycker, enkla värderingar. Växte upp i en alldaglig familj som var lite udda. Min kära far, som gick bort 2009, var sjukpensionär under större delen av min och min brors uppväxt. Och jag tror att det är rätt så unikt att vi alltid hade färdiglagad mat på bordet när vi kom hem från skolan. Så heder till min mor och min bortgångne far, för läran om hur mat skall lagas och smaka!!
Det är också ifrån min far och mor som jag fått inblick i matens underbara värld. Mina föräldrar såg jag alltid som en kulinarisk förebild. Och båda kunde laga riktigt god mat. Det finns ju faktiskt inte något bättre en traditionell svensk husmanskost. Men vad skulle en matkultur vara om inte det finns en massa intressanta influenser?
Den svenska husmanskosten är himmelsk. Verkligen. Rotmos, kåldolmar, raggmunkar, ärtsoppa med pannkakor. Den rårörda lingonsylten till köttbullarna, potatismoset och brunsåsen.
Sedan under många år, även som ung vuxen, bjöds det på en ordentlig söndagsmiddag. En ordentlig stek, katrinplommonspäckad fläskkarré, grytor, lammfrikassé och allt vad det nu heter. Söndagen blev helt enkelt helig. Och är i viss utsträckning fortfarande. Och får man bara det där efterlängtade jobbet så skall det fan bli söndagsmiddag a la Luffsman varje söndag. Visioner om lammrack, örtfylld fläskkarré, lammstek, älgstek och viltfärsbiffar finns ju där.
Kan pinsamt berätta att jag försökte mig på att göra gryta enligt gängse regler. Det doftade gudomligt under hela tillagelsen. Men när det var dags att äta det så smakade det ingenting. Inte ens ett spår av de två vitlökarna man hade i, eller de två tredjedelarna av en flaska vin eller ens alla de lökarna jag hade i. En riktig besvikelse, men ack så nyttigt. Jag har under de dryga 14 månaderna jag och kärringen varit ett par alltid lyckats med det jag företagit mig på matfronten. Äntligen lite ödmjukhet inför konsten! Hur surt det än är…

Sedan kan jag stolt meddela att mina sex plantor tar sig. Timjan, rosmarin, salvia, basilika, röd chili och habaneros. Dom växer så det knakar. Den bästa av dem är nog chillin. Den har vuxit till sig i decimeterhöga stjälkar med vackra gröna blad. Gillar verkligen att se att mina kommande råvaror mår bra.

Min gumma har varit en mycket bra influens på mig när det gäller det där med kryddor. Av någon anledning har jag till exempel aldrig testat färsk chili, ingefära eller habaneros. Färska kryddor har också varit väldigt snålt med. Men nu är det orgier med ordentliga saker vid matlagning. Och det är jag mycket tacksam över. För det är en sådan stor skillnad när det gäller smaker, verkligen stor. Bara en sådan sak som att byta ut burken med krossade tomater till färska, svenska, smakrika kvisttomater nedslängda i en mixer/hushållsberedare. Smakskillnaden är som mellan himmel och jord även på en sådan enkel sak som ofta används i all möjlig matlagning. Så jag använder i stort sett inte ett enda halvfabrikat numera, bortsett från en och annan buljongtärning.

Är det fult att vara stolt?

Då jag redan börjat prata lite politik kan jag ju faktiskt ta och fortsätta med ett inlägg till. Det är ju trots allt valår med allt vad det nu innebär.
Kan ju meddela att jag fått lite feedback när det gäller mitt inlägg om kommunism och nazism för ett litet tag sedan. Mycket tack och mycket intressant!

Jag har suttit i min lilla grotta och funderat på vad man faktiskt kan rösta på idag. Det finns ju hysteriskt många partier egentligen. Jättemånga. Och anledningen till att man röstar som man gör beror ju inte på att ett parti står för vad man tycker, eller kanske mer korrekt så är det i alla fall min helt personliga bild. Men vad jag däremot reagerar på är hur många partier som inte tar upp sådant som jag verkligen brinner för.
Jag skrev lite om det i inlägget som handlade om bygget vid Keilers Park. Det där med att kunna våga stå upp och deklarera att man är en stolt svensk, en patriot, utan att få en massa idioter efter sig för dom ser det som att jag är nazist.

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Är detta verkligen en individ som vi vill välja att leda ett modernt Sverige? Vad är det för argument egentligen? Det är sådana som just Mona Sahlin, med den typen av uttalanden som ger extremhögern den makt dom faktiskt har fått. Det är knappast
Är det samma som när folkpartiet förra valet (tror jag att det var) gick ut och sade att dom skulle kräva språktester liknande det vi hade på 50-60talet för att bli svensk medborgare. Då blev dom ju påhoppade av Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att vara rasister. Men är det verkligen ett rasistiskt krav? Att kunna läsa och återge en tidningsartikel för att på så sätt bevisa grundläggande kunskaper på att göra sig förstådd? Eller är det för att det är just ett krav som dom blev kallade rasister?
Och det som fascinerar mig är att den frågan är så hysteriskt infekterad. Det behöver den ju inte vara. Det är inte så komplext som folk vill få det att tro. Vi som samhälle ställer krav på rätt så mycket. Att lagar följ, att kriminella lagförs, vi följer lönerörelsen varje år då plånboken är mer intressant än denna regerings höjningar av karensdagar. Borde inte då samhället kunna ställa krav på att nyankomna när det gäller språkkunskaper utan att för den sakens skull vara rasistisk? Ett hyffsat språkbruk ökar ju chanserna för integrering?

Eller det att man idag FORTFARANDE inte sjunger Svenska nationalsången på en skolavslutning eller nationaldagsfirande i skolan med motiveringen att den är just rasistisk/nazistisk?
När jag var liten grabb, typ runt 15, då ansågs det fult att sjunga nationalsången på skolavslutningar. Musiklärarinnan sade rent ut att det var just nazistiskt/rasistiskt. Jag kan inte komma över det där alls. Så många timmar jag tänkt på hur fort det verkligen kan bli fel.
Är det inte som så att den svenska flaggan och nationalsången är en del av oss alla? Och att se politiker och makthavare mer eller mindre sätta tabu på det och därigenom GE dessa nationalsymboler till extremhögern? Är det inte dags att vi vanliga medborgare återtar det som faktiskt är till för oss svenskar. Oavsett om vi är nya eller gamla?

Vår

Nu kommer våren. För någon dag sedan så var jag och min gumma ute och vandrade. Först blev det en promenad runt Härlanda Tjärn. Vi hade tagit med oss kaffe i termos och satte oss och tittade över vattenytan när vi drack. Fördjävla skönt. Och varför smakar kaffe så otroligt mycket bättre när det avnjuts på detta sätt? Det är en fråga för forskarna, det!
På vägen runt så hittade jag massa småsaker som erbjöd en hel del fascination och beundran. I rinnande bäckar har grodor lagt sina äggklasar, som för övrigt ser otroligt mycket minder ut än vad dom gjorde när jag var liten. Men jag hittade även en groda. Ett riktigt praktexempel, för det var en fet rackare med.

Efter den turen blev det en tur till Delsjön med. Och har hittat ett perfekt ställe för metpremiären som bara MÅSTE bli av snart. Dessvärre fann vi bara en massa skygga fåglar där, inte ens en and som ville prata med oss... Men bättre tur nästa gångs, hoppas jag på.

Och hur mycket har inte förändrats här i Göteborg egentligen, men ändå är allt som vanligt. Idiotbygget av pariserhjulet vid Göteborgs Opera lockar alltid till leende när man ser det. Visst, det är fint att stå och titta på från Ramberget en mörk kväll då det har en lysande blå effekt på panoraman. Men att slå upp ett sådant bygge på en plats som en kortsiktig lösning (då bygglovet är extremt tidsbegränsat) då man kunde lagt ned pengarna som det kostat på något mer hållbart. Upphottning av parken som var utlovad att stå ovanpå den nya tunneln?

Men oavsett idiotin så är det ju som så att jag lagt märke till att varje gång man går över Götaälvsbron så stinker det avgaser och annat dumt. Tittar man ned på vattnet så syns den där vackra blå-lila skimmrande, tunna oljefilmen på ytan. Jag vill känna andra dofter än sunkigt McDonaldsavlopp när man vandrar i stan.


En av de få sakerna som fortfarande får mig att åter älska denna stad över allt annat är faktiskt Slottskogen. Var där med kärleken för ett par dagar sedan. Det är vackert att vandra där! Börja med en tur till sälarna, fortsätta bort till pingvinerna för att sedan ta den stora, branta backen upp till älgarna. Och sedan vidare till hjortar, getter, hästar, påfåglar, hängbukssvin och allt det där andra. Så fridfullt, så vackert. Parkerna vi har är nog fan i mig Sveriges stoltheter!!
Drömmen om landet har verkligen tagit och sugit tag i mig. Måste bort från denna underligt annorlunda stad som jag vuxit upp i!

Valår i ett odemokratiskt Sverige

Så är det dags igen. Valår. Vart man än går på stan så blir man påhoppad av alla dessa försäljare. I just detta fallet så säljer dom ideologier och feta vallöften om vart annat. Men så slår det mig hur odemokratiskt det faktiskt fortfarande är. Hur vridet vårat samhälle har blivit. Där står Sveriges största parti (S) på stans bästa plats och ett par meter därifrån står KPML(r) och delar ut sin propaganda. Var är folkhoppen som skriker åt dem? Det brukar ju SverigeDemokraterna få leva med på sina ideologiförsäljningar. Det känns lite som mental rea, såhär innan valarbetet verkligen kommer igång. Då är det inte tal om rea, utan mental utförsäljning.

Jag kan verkligen förstå argumenten emot Sverige Demokraterna. Really! Men att en blodsideologi skulle vara bättre än en annan? Är det verkligen så? Jag kommer ihåg i skolan när man läste om kommunismen. Klasskamraterna sade alltid "Kommunism är något underbart som dessvärre bara fungerar på pappret"... Javisst, men är inte då nazism samma? Hade inte tomten Adolf en vision av ett elitsamhälle? Och ligger det inte en väpnad revolution med i komunismens grundstadgar? (mer eller mindre)...
Hur kommer det sig att man talar om hur elak lille Adolf var med utrotningen av judar, handikappade och oliktänkande men INTE om alla dem som föll offer för kommunismen med Stalin och Lenin i spetsen? Där var det ju inte alls bra att vara oliktänkande alls. Där dog ju betydligt fler än vad Adolf hann med.
Trots det så är det sociallt accepterat att kalla sig för kommunist och ha politiska symboler för detta, men gruppstryk för den som håller sig på andra flanken?

Sverige har ju varit vänsterstyrt så länge med VÄLDIGT få undantag de senaste 100 åren. Är det därför det är mer socialt accepterat?
Men handlar inte den demokratiska aspekten om oss alla? Oavsett vad vi lägger i kuvertet på röstdagen?

Det är ju inte så att jag sitter här o skriver att alla skall rösta på SverigeDemokraterna, verkligen inte. Men frågan upplever jag berör. Det är ett ämne jag verkligen kan prata mig varm över. Som exempel över de valarbetarna i en stadsdel på Hisingen, där dom tog alla SD-valsedlar och slängde dem i sopptunnan med motiveringen "att det är inget demokratiskt parti". Visst, jag kan väl hålla med om det. Att det inte är ett av de mest demokratiska partier vi har idag. Verkligen inte. Men att köra på den typen av cencur öppnar dörrarna för bra mycket otrevligare scenarier. Inte nog med att det beteendet är både olagligt och otäckt, det är ju farligt. Vilka är dem att bedömma det?

Nu tror säkert många att detta är en promo-blogg för SverigeDemokraterna, men lugn. Så är inte fallet. Utan jag vill bara prata om en orättvisa som jag stör mig på. Mycket.

Idioti av den högre skolan

Har läst och tittat på en del klipp om det här med förra veckans demonstration emot ett moskébygge i närheten där jag bor. GTs journalist kallade demonstrationståget för högerextrema och hela den där jargongen.
Att inte kunna motsätta sig vansinnet utan att bli utmålad som ultrahöger tycker jag är märkligt. Att man inte kan ta ståndpunkt bortom politiska eller religiösa tycks vara det som säljer mest lösnummer. Förbannade obildade idioter.
För egen del så är det mer en hederssak från Göteborgs perspektiv. En park som donerades till Göteborgs Stad av familjen Keiler 1906. Det står UTTRYCKLIGEN i gåvobrevet att ENDAST byggnader som är till ”för parkens vård eller den besökande allmänhetens trefnad” får uppföras. Ja, jag vet, trefnad skall vara trevnad, men med tanke på att det var skrivet lite över etthundra år sedan gör ju språkbruket förståeligt!
Men bortsett från den exakta formuleringen av gåvobrevet så är det av den anledningen jag motsätter mig. Det spelar ingen roll om det är en moské, kyrka, McDonaldsrestaurang eller något annat dumt påhitt.
Vad som verkligen är roligt, eller snarare tragiskt, är att all mediauppmärksamhet har varit så hysteriskt vinklad för att skapa osämja snarare än att informera. Den där hysterin på lösnummersförsäljning, nästan så man kan tro att journalisterna i just GP får provisionslön av sålda lösnummer snarare än en ordentlig månadslön.

Jag tänker tillbaka på stortoppmötet för många år sedan, närmare bestämt 14-16 juni 2001, som numera, mer passande, kallas för Göteborgskravallerna. Efter all information, både i tv och av vissa journalister går ändå vissa herrar ur journalistkåren ut och kritiserar polisens omhändertagande av stenkastare som ett helgerån ”mot demokratin och mot fredliga demonstranter”.
Det märks hur vridet och skevt det har blivit i mediavärlden. Det finns inte så mycket kvar av den trovärdighet som media en gång för längesedan hade. Det är minst sagt skrämmande att folk fortfarande köper det skriva ordet i sensationspressen, som istället för att bevaka verkliga händelser spenderar löpsedlar och stora mittuppslag över prinsessan Madeleine och Jonas eventuella uppbrytning. Nä, fy fan för patetisk och förkastlig journalism!

Man måste väl kunna vara emot dumheter utan att falla in i ett fack?

Sådd och navel

Nu är det sått här hemma. Sex krukor med frön som med lite tur kommer bli något. Eller ja, sex plantor. Habaneros, Chili, Salvia, Timjan, Rosmarin och Basilika blev det. Får se om min lilla kärring sätter sina tomater med. Ser sjukt mycket fram emot att kunna knipsa sig det där färskt. Satan i gatan. och timjanen har redan börjat spira som bara den!

Sedan har jag gjort en mindre smickrande upptäckt. Jag har, sedan mitt försök med det där med att röka mindre, gått upp i kilon. Står man normalt rak och tittar ned så ser jag inte min kompis längre, bara en navel. Det är väl inte riktigt så det skall vara egentligen, va? Man måste väl kunna se lite av han i det läget? Eller?
Istället så kanske man kan komma med undanflykten att man bygger tält över nöjesfältet, men det är väl bara en underbart fin undanflykt från att inse att man faktiskt behöver banta? Eller ja, banta låter så förbannat moderiktigt. jag behöver se över mina matvanor. Så som det är nu så äter jag ett par mål mat om dagen och efter middagen gärna en efträtt eller "något gott" på kvällen. Fast det senaste har inneburit både och. Inget fel i det alls, men eftersom man inte gör så mycket under dagen så är det väl bara en naturlig reaktion att gå upp lite. Och någon hysteri är det inte heller. Bara ett mer försiktigt konstaterande!