lördag 5 mars 2011

Dessa djävla Miljöpartister

Vart är detta samhälle egentligen på väg? Ja, ni som läst ett tag vet ju hur illa jag tycker om miljöpartiet och alla dessa djävla miljöpartister. Usch, tvi och FY! Jag kommer så väl ihåg lilla Maria Wetterstrand efter valförlusten stort meddela att hon skulle avgå och hitta på något nytt samt att dom inte skulle inleda allians med Alliansen. Jaja, se hur den gick. Nu har hon likt den igen hon är, klängt sig fast vid Alliansen och vise versa. En parantes innan jag fortsätter är att det kommer bli roligt att se hur detta parti och Alliansen kommer försvara det framöver. Men det är nog ett par blogginlägg längre fram i tiden.

Det handlar denna gången om hur detta parti våldför sig på vårt land. Hur så kallade illegala flyktingar skall kunna utnyttja vårt samhälle utan att bidraga.
När hot om globalisering står och knackar inpå våran dörr, när man har en regering som vrålsatsar på skolan så väljer man att skjuta sig själv i foten. Medmänsklighet i all ära, men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så är det förkastligt. Vi som dras med nedskärning efter nedskärning på de flesta områdena ute i samhället. Skall vi då pressa skattepengar på folk som inte kommer bidraga själva? Är egentligen inte detta ett ansvarslöst sätt sköta statsfinanserna?
Det är i alla fall inget som jag valde när jag gick till urnan. Det var väl en fråga som V och MP drog? Och vad jag vet är MP så otroligt mycket mindre än Alliansen, så frågan är vad dom har fått ut av det. Det måste varit något i hästväg verkligen.

Det är rädsla jag länge har haft. Att Sverige inte kan inse att man inte kan vara hela världens opartiske räddare. Man måste dessvärre dra gränser och för egen del så är så konstigt att inte våga säga ”NEJ, vi har inte möjlighet!”

En bekant och jag diskuterade detta lite löst vid ett tillfälle för något år sedan. Där sade han att vi i Sverige har så mycket utrymme så vi kan ta in så många. Men jag såg inte det som en reel möjlighet då och gör det definitivt inte nu. Den Svenska ekonomin är tillräckligt ansträngd som den är och att anstränga den ytterligare känns bara så hysteriskt otroligt dumt. Miljöpartist-dumt, helt enkelt.

Men detta är väl inte en fråga som man kan diskutera humanism eller nationsekonomiska röster med i. Detta är ju mer om den hemska rasistiska stämpeln. Alla som är emot är mentalt slöa Sverigedemokrater och alla som är för tillhör den politiska ”rätt”sidan. Det är så sjukt att ett samhälle som skall vara så tolerant som vårat inte kan ha en vettig och vuxen diskussion om ett sådant ämne. Det blir liksom inte någon ”sans och balans” i diskussionen. Men att säga att det där så kallade humanistiska synsättet inte är samhälleligt gångbart möts med argument som mest hör en sandlåda till.

Maria Wetterstrand chattade med folk den tredje mars. Och en av frågorna gav mig lite att tänka på.
"fintnir: När vi har platser som Rosengård, Bergsjön, Ronna, Fittja, Hammarkullen, Angered, Landskrona, Tensta, Rinkeby etc är det inte bättre att vi tar hand om de platserna innan vi fyller på med nya, angående att du är för fri invandring. Mvh.
Maria Wetterstrand: Det finns mycket att göra för att göra dessa platser säkrare, mer trivsamma och för att folk som bor där i större utsträckning ska få jobb. Men jag anser att vi måste göra det samtidigt som vi är ett land som kan hjälpa människort som är på flykt eller som söker sig hit för att bidra genom sitt arbete eller studier. "

Man kan här se att våran lilla Maria Wetterstrand inte alls svarar på frågan utan babblar om någonting rätt så annorlunda. Jag anser att frågan är, med tanke på Sverigedemokraternas intågande i Riksdagen, högst legal. Men även här hörs röster om ”dessa Sverigedemokrater”. Det är inställningar som denna som hotar Sverige. Att inte kunna se längre än näsan räcker. Att inte kunna förstå ett kritiskt perspektiv utan att meningsmotståndarna drar till med rasistkortet då argumentationen kräver mer än blind humanism.

Är det verkligen såhär vi skall leva i fortsättningen? Är det såhär som Alliansen anser att en ansvarsfull ekonomisk politik skall föras?

Referenser: GP, SvD, SvD, DN, Nyhetskanalen

torsdag 3 mars 2011

En dag till eftertanke för en liten nörd

Det är lite sorgligt idag. Som ni vet är jag nu liiiiite äldre och något liiiite visare! Jag blir 33. Inte så att jag är ledsen över att jag blir 33 (även om det är en ordentlig grogrund för tristess och depression) utan mer att man faktiskt blir äldre. Jag är, som kanske bekant, ett Star Trek fan. Ett stort sådant. Ett MYCKET stort sådant. Och de hjältar som jag satt och tittade så ofta och mycket på under mina dagar efter jag kommit hem från skolan då The Original Series gick på Kanal 5 eller under helgerna när man nördade sig genom att titta på de filmer man hade. Vilken tid, och (återigen) vilka hjältar!

Nu idag, just denna dag då jag fyller 33, så når mig nyheten att den underbare skådisen James Doohan, Star Trek’s Montgomery "Scotty" Scott, skulle ha blivit hela 91 år just idag. Det är sorgligt över att det faktiskt är så att ens hjältar går bort. Deforest Kelly, Star Trek’s doktor Leonard "Bones" McCoy som gick bort redan 1999.

Det får en att tänka. Eller i alla fall mig. Man blir lite ödmjuk inför tingen, hur som helst. När jag var riktigt liten, alltså pytte, så lyssnade jag och min bror ofta på radioteatern. Monster och Hjältar på Himlavalvet var något som gick. Och jag kommer ihåg hur jag tittade på himlen och undrade. Sedan fick vi en stjärnkarta av vår far också. Då tog det snurr i mitt huvud. Så mycket som finns därute. Och oändligt mycket mer som faktiskt inte går att se. Jag har väl alltid haft en romantiserad bild av universum och framtiden, men efter det att vi fick den stjärnkartan tog det inte jättelång tid innan jag introducerades till Kirk, Spock, McCoy och resten. Och min redan romantiserade bild blev än mer positiv.

Nörderi tänker ni? Ja, definitivt! Men med tanke på vilka enorma skönheter Hubble- och Kepplerteleskopet givit oss och all information som sonder och annan utrustning givit oss så måste vi på något sätt vara ett steg närmare den slutgiltiga resan. Men å andra sidan så är människan ett farligt, dumt djur. Vi hade nog börjat bråkat över de enorma tillgångar som finns därute. Efter att läst en del artiklar i ämnet så är vi på branten på en kommersialisering av rymden, och intresset finns. För på en enda asteroid kan man bryta mängder med olika metaller som skulle vara värda hundratusentals biljoner i dagens valuta. Det är så framtiden ser ut, och innan man gör något riktigt gemensamt så kommer det handla om globalisering och vinster. Inte så att jag vill dra paralleller till koncept så som filmen Avatar gör, men det är nog inte långt borta med tanke på hur människan agerat när det gäller övriga mineraler och metaller. Men jag tänker hoppas på en mer mänsklig och positiv framtid!
Sista bilden från Hubble Heritage

söndag 27 februari 2011

Tiden går lite för snabbt ibland!

Då har jag och min kärring varit tillsammans i två år. Gud vad tiden gått fort egentligen. Det är lite skadat. Dagen firades genom att gå till Passion för mat, matmässan som håller till på Eriksbergshallen. Det var en märklig och spännande upplevelse. SÅ fort man kom in i hallen så doftar det massa goda dofter. Så vi strosade runt och jag fastnade på ett honungsstånd som presenterade en massa olika sorters honung. Närproducerat ändå från Tjörn. Så tittade på en ljunghonung och en bakom disken var snabb som bara den på att ge mig ett smakprov. Sp jag gick därifrån med en burk sådan! Mumma!

Sedan kom nog den största besvikelsen! Vid en monter så serverade dom grillade revben. Färdigmarinerade, vakumförpackade revben. Men jag struntade i min första reaktion och smakade, för det var mycket prat om hur bra råvaror dom hade och hur unik deras smak var. Jo, eller hur? Det smakade lika djävla illa som den skiten man köper färdiggrillade på Coop Forum/Ica Maxi eller Willys. Fy faen. Inget unikt med den skiten. Synd att förstöra den råvaran på det sättet.

Men sedan var det en massa saker som faktiskt fick en att stanna upp och titta lite extra och titta. Stånd efter stånd med knäckebröd, grönsaker, korvar och salami i en uppsjö olika smaker. Vilt i stort utbud. Delikatesser från havet eller kallrökt öring. Riktigt goda saker man smakat på. Så jag och gumman lovade varandra att besöka detta ställe nästa år, fast istället för sista dagen så skall vi gå första!

Efter matmässan så drog vi hem och softade. Men blev relativt jättefort uttråkade så vi gjorde kaffe, hällde det i en termos och drog iväg till Delsjön! Kallt, men ack så vackert. Och det var så skönt att komma ut. Så hysteriskt skönt.

Sedan drog vi och shoppade lite på XXL. Det var meningen att det skulle bli ett par stövlar till mig, men det stannade på en massa fiskedrag. Tre vobblers, en spinnare och en ask för mina flugor. Det är fan inte illa det!
LIFE IS GOOD!!

söndag 20 februari 2011

Life is good

Nu var det alltför längesedan som jag faktiskt förärade denna blogg med ett par rader.
Som bekant har det ju hänt jättemycket det senaste, mest med skolan faktiskt. Men naturligtvis även privat. Efter psykologikursen så har vi börjat på en pedagogikkurs, där jag faktiskt blev stum av förfäran. Lärarna är kunniga med inte ett dugg pedagogiska. Känner iochförsig igen det fenomenet sedan min tid i skolan och gymnasiet. Men på denna nivå som det faktiskt är kan man ju tycka att det skulle vara mer krav än bara en superexamen? Men det är ju som sagt vad min fundering. Och kursens upplägg är ju lite löjlig, enkelt uttryckt. Väldigt få föreläsningar i alla de tre momenten vi har. Det verkar som dom löst det hela med en hysterisk mängd gruppuppgifter blandat med obligatoriska seminarier och tentor. Det känns så hysteriskt krystat med upplägget. Naturligtvis skall kunskapsnivån testas på oss studenter, men att först ha en massa obligatoriska seminarier och inlämningsuppgifter för att sedan testas igen med hem- och salstentor känns det underligt. Tilläggas bör ju att kursmomenten överlag upplevs som hysteriskt dåligt upplagda. Men men, skam den som ger sig heter det.

Privat så har det tuffat på. Födelsedagen närmar sig och det känns faktiskt skummt. Paniken och ångesten jag hade över att fylla 30 är helt borta och det är mest som så att man har förlikat sig med förlorarstämpeln lite granna!

Och igår var jag på middag hos en god vän. Det blev Oxfilé Wellington med rödvinssås och klyftpotatis samt våra chokladsuffléer. Inte fel någonstans. Naturligtvis pratades det en hel del om mat, råvaror, tillagningar och så vidare. Och jag tog igår beslutet att köpa ordentliga vaniljstänger till när jag gör Creme Brullé nästa gång. Eller en omgång ordentlig vaniljglass! Men råvarorna är viktiga som bara den.
Och ni som läst bloggen vet att jag för ett tag sedan tog beslutet att ge upp rökningen. Med det beslutet i fickan så har jag lagt märke till att min standard här i världen har ökat. Man har faktiskt betydligt mer i plånboken att röra sig med. Visst, CSN och lön hjälper ju till att komma upp i en ordentlig nivå. Inte dräglig utan ordentlig. Jag kan verkligen inte förstå hur folk kan grina över hur lite CSN ger en, medan man lägger en massa pengar på alkohol eller andra saker. Det är för mig en gåta!
Men nu så har jag möjlighet att springa i saluhallen, jag kokar min buljong, jag köper min färska fisk ordentligt. Det kallar jag att leva som en kung!!!

onsdag 5 januari 2011

middagsdiskussion

Sitter här och har sista skivan med BBC Planet Earth på i bakgrunden och ser hur valhaj och rockor simmar i våra världshav och läser samtidigt mer på GP.se...

En artikel som jag fastnade för handlade om proteinets framgångar. Inte som naturligt preparat i mat utan som tillsättningsmedel i brist på mat. Eller i tron på att man äter för dåligt etc. Mycket intressant att läsa, och fortsättningsvis läsa artikeln som säger att proteinpulver kommer ifrån en restprodukt från mejeriindustrin. En restprodukt som säljer för en herrans massa kronor per kilo i handeln.

Varför inte se till att äta ordentligt? Basen för allt välmående är ju det vi äter. Variationen på det vi äter framförallt. Kött, grönsaker, mjölk, fisk, fågel, potatis, ris samt pasta. Det är ju egentligen inte så svårt att få i sig det där man skall, och proteiner är ju inte svårt att hitta, egentligen. Men allt skall ju gå så fort i denna moderna värld. Allt skall drivas upp i tempo något så hysteriskt. Förstår det inte!

Men å andra sidan är jag inte det där träningsfreaket man kan tro. Jag äter gärna riktigt gott och vällagat, är en förespråkare för Slow Food-rörelsens undertoner och står gärna i köket massa timmar i sträck. Inget proteinpulver för min del, inte!


Referenser:

Life seems good

Sitter här och tittar och sneglar på min psykologibok samtidigt som gumman ligger här i soffan bakom mig och mår lite skummt. Men det har varit en bra dag av kaffedrickande med den gamla tanten...
Ute har det snöat en hel del, eller rättare sagt snöar det fortfarande. Men det skall bli kul att ge sig ut i detta vinterväder och ta en massa bilder på vinterlandskapet. Sedan blir det nog att dra till den värdelösa Coop-butiken på Backaplan för att införskaffa det sista till middagen. Det blir katrinplommonspäckad fläskkarré enligt min kära mors recept idag. Vi har väl haft lite av vardagslyx denna veckan.

Jag gjorde hamburgare till oss för någon dag sedan, och jag använder ju nötfärs till nästan allt jag gör. Så även till hamburgarna. Därför blir jag så full i skratt när jag sitter och läser på GPs hemsida om hur tankarna går i den stora världsmetropolen USA. Inte undra på att dom mår som dom mår, egentligen. Hamburgare med kalkonbacon och en glaserad amerikansk munk. Naturligtvis med en massa ost, med extra ost. Vilket ger ett monster på en MASSA tusen kalorier. brrrr.. Blir ju bara mätt bara av att tänka på det. Inte mätt som i avsaknad av hunger, utan snarare mätt på grund utav det hysteriskt osmakliga av det. En glaserad munk i en hamburgare, vad tänker fanskapen med?


Referenser:

måndag 3 januari 2011

Middagspratet: Drömmarna

Idag gjorde gumman middag. Hons gjorde sin goda kycklinggratäng. Med både gul och röd paprika, det var inte dumt det. Eller vad säger du, gumman???

Middagskonversationen var väl det mest intressanta. Vi har ju redan diskuterat en hel del om kommande semestrar (ja, jag älskar att planera och framförallt drömma) där vi pratade en hel del om detta året och kommande år. Island har varit på tal under en tid där det då kommer vara en etapp med fiske och vandring. Men eftersom vi pratat en del om Australien med olika varianter av safariåkning. Dessvärre så kommer det aldrig gå ihop under studietiden, så det får vänta. Men det var faktiskt en sak som jag fastnade för, dyka med Valhaj och vithaj. Tittade på en del bilder, och det är nog lätt att vara kaxig här i kalla Sverige men där var en bild med en vithaj som hade gapet öppet när den slog emot buren man står i. Tur att man är i vattnet i det läget, för pinka på sig lär man göra i det läget...